Studie finner ingen koppling mellan Svenska Dagbladet och Aftonbladet i tidningarnas porträttering av våldtäkt

Med de senaste årens förändringar i medialandskapet och konventionella mediers behov att bryta ny mark, under en tid med allt fler studier som pekar på en vinklad skildring av våldtäkt - då ifrågasätts traditionella tidningars trovärdighet. I gymnasiearbetet “Våldtäksdiskurs 2015” undersöktes två ideologiskt skilda tidningar, Aftonbladet och Svenska Dagbladet, under 2015 - det fastlogs att ingen gemensam diskurs i rapporteringen av våldtäkt kunde identifieras.

2000-talets bild av våldtäkt präglades av en fokus på offret, dennes anseende kom att spela en stor roll i våldtäksfall. Även om böcker som Skylla sig själv från 1976 av Maria-Pia Boëthius höjt frågan länge så var det inte förens tidigt 2000-tal som frågan fick grepp. I Katarina Wennströms debattbok Flickan och Skulden från 2002 så fick svenska folket en inblick i rättspraxis skuldbeläggande tendenser vid utrednignen av våldtäksfall.

Efter ett årtionde kom frågan att ställas åt konventionella medier, i sitt arbete “Vad hade du på dig” från 2012 så undersökte Alexandra Davidsson Aftonbladet, DN och Svenska Dagbladet och dessas syn på våldtäkt. Arbetet undersökte huruvida tidningarna i fråga hade en gemensam diskurs angående våldtäkt genom undersökningen av deras artiklar under ett år. Genom ett analysredskap som undersökte specifika ord i samband med våldtäkt så fann Davidsson att tidningarna i fråga delade en våldtäksdiskurs - fokus lades på offren å dessas relation till männen, men även på männen och dessas etnicitet och brottsregister.

Genom att använda sig av en del av samma metod som den tidigare studien så undersökte “Våldtäktsdiskurs 2015” huruvida denne gemensamma diskurs bestått och i så fall hur denne förändrats år 2015. 91 artiklar från Svenska Dagbladet och Aftonbladet undersöktes och ingen gemensam diskurs var att finna - en stor förändring i medialandskapet under en kort tid.

Resultaten pekar på att generellt sett så var Aftonbladets artiklar mer partiska och tog sig friheten att rapportera på mindre och mer sensationalistiska omständigheter kring våldtäkten. Medan Svenska Dagbladet endast nämnde huruvida kvinnan hade en tidigare relation till mannen i 8 % av artiklarna så rapporterades det i 37 % av de undersökta artiklarna från Aftonbladet. Dessa är dock typiska drag hos en kvällstidning vilket gör skillnaden snarare förväntade än förvånande - vilket gör resultaten som indikerar en gemensam våldtäksdiskurs desto mer intressanta.  

Hittills är forskningen alltför knapp och motsägelsefull på ämnet, men det ser ut som Sveriges medialandskap rör sig åt rätt håll.

Eric Sevonius 2016/04/28

--

2000-talets forskning har hittills visat på ett rätsspraxis och medialandskap som skuldbelägger offret och även på senare tid även lägger sin fokus på mannen och dennes etnicitet och brottsregister.

Ett motsägelsefullt gymnasiearbetar pekar på att även om traditionella tidningar fortfarande målar den bilden av mannen och offret så är det inte i samma utsträckning som tidigare trott - det är nästan svårt att hitta en artikel där kvinnan kallas eller ens antyds ha varit lättklädd.

• Jag har upplevt att tidningar använder sig av olika termer för att främja sin egen agenda i nyhetsartiklar om våldtäkt, säger Philip Werholt en typisk gymnasieelev och en rik källa av anekdoter. Jag är lite rädd för hur media kommer rapportera i framtiden, jag tror inte dem kommer hålla sig neutrala.

Gymnasiearbetet fann att även om de två undersökta tidningarna, Aftonbladet och Svenska Dagbladet, för det mesta höll sig neutrala så fanns där fall där speciellt Aftonbladets artiklar kunde gränsa på att rapportera på ett skuldbeläggande sätt.

• Media kommer nog fortsätta vara partiska, dessutom så är frågan vems story det är dem främjar, kanske kommer övre organisationer styra tidningens agenda.

Det är svårt att förutspå framtiden för medierna och dess rapportering på våldtäkt, utan tillräckligt med forskning att luta sig bekvämt emot och en redan svår situation för traditionella tidningar så är det desto svårare. Vad som är helt klart är att mer forskning behövs för en prognos, eller för att ens överhuvudtaget avgöra vem som har rätt - finns där en gemensam diskurs i samband med våldtäksrapporteringen i media?

Eric Sevonius 2016/04/28